Teddy Vädur
De är också en rastypisk ras men mycket bra temperament och inga kända defekter. Eftersom att Teddy Vädurar har mycket päls med mycket under ull behöver de pälsvård och kammas minst en gång i veckan och när de är små kan de behöva lite mer vård än i vanliga fall för att hålla deras päls fin. Om de skulle få en kraftig tova bör man klippa bort den och inte kamma ur den och det är mycket snällare mot kaninen. Pälsvård krävs under hela deras levnadsår. I allmänhet ska en kanin ha fri tillgång på mat, vatten och hö som är deras bas föda. Dem behöver även få i sig salt så det är bra att ha en saltsten framme. Man kan även ge dem nått gott att tugga på som tex. morötter, sallad, äpple, gräs mm. Ett tips från min sida är att man bör låta dem gå på hö eller halm då spån bara fastnar i pälsen.
Teddy vädurar är en rätt så ny ras i Sverige. De kommer ursprungligen från Holland och USA. Där avlade man mest på Wienertecknade kaniner, men i Sverige avlar man på att få fram mer olika färger. Men i Stockholms område är den här rasen inte så vanlig.Teddyväduren har länge avlats på med mål att få fram en trevlig och lugn vädur med härlig teddypäls. Eftersom rasen inte är upptagen i nordisk rasstandard ännu går den inte att ställa ut men är desto mer populär som kelkanin och har visat goda förutstättningar även för kaninhoppning.
Pälsvård:
Teddydvärgvädurens långa, härliga päls behöver skötas om. Från det att kaninen är fyra till åtta månader behöver den borstas ungefär tre gånger i veckan, det är enkelt gjort med en karda. När kaninen blir ungefär åtta månader börjar den få sin vuxenpäls som inte har lika mycket underull och behöver då bara borstas ungefär en gång i veckan. Teddyväduren njuter verkligen av att bli ompysslad så borstningen brukar bli mer som en mystund i famnen exempelvis framför TV'n.
Temeprament:
Något annat som utmärker Teddydvärgväduren från andra kaniner är deras otroligt lugna och barnvänliga temperament. Alla mina kaniner är väldigt snälla, tillgivna och lugna vilket låter mig hantera mina kaninungar redan från dag ett och ungarna tar märkbart efter sina föräldrar när vi människor redan från första stund får vara en naturlig del i deras liv.
Teddy vädurar är en rätt så ny ras i Sverige. De kommer ursprungligen från Holland och USA. Där avlade man mest på Wienertecknade kaniner, men i Sverige avlar man på att få fram mer olika färger. Men i Stockholms område är den här rasen inte så vanlig.Teddyväduren har länge avlats på med mål att få fram en trevlig och lugn vädur med härlig teddypäls. Eftersom rasen inte är upptagen i nordisk rasstandard ännu går den inte att ställa ut men är desto mer populär som kelkanin och har visat goda förutstättningar även för kaninhoppning.
Pälsvård:
Teddydvärgvädurens långa, härliga päls behöver skötas om. Från det att kaninen är fyra till åtta månader behöver den borstas ungefär tre gånger i veckan, det är enkelt gjort med en karda. När kaninen blir ungefär åtta månader börjar den få sin vuxenpäls som inte har lika mycket underull och behöver då bara borstas ungefär en gång i veckan. Teddyväduren njuter verkligen av att bli ompysslad så borstningen brukar bli mer som en mystund i famnen exempelvis framför TV'n.
Temeprament:
Något annat som utmärker Teddydvärgväduren från andra kaniner är deras otroligt lugna och barnvänliga temperament. Alla mina kaniner är väldigt snälla, tillgivna och lugna vilket låter mig hantera mina kaninungar redan från dag ett och ungarna tar märkbart efter sina föräldrar när vi människor redan från första stund får vara en naturlig del i deras liv.
Fakta om kaniner
Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. De blir oftast väldigt tillgivna och följer sina ägare som en liten hund, när de får leva fritt i hemmet. De är flockdjur och bör leva med sällskap, helst av andra kaniner men även nära kontakt med människor kan fungera. Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 8 veckors ålder. om en kanin blir skendräktig kan den vara det i ca 18-20 dagar. En kanin kan man avla när som helst, ägget lossnar inte förr än kaninerna parar sig med varandra. En kanin kan ha brunst, brunsten brukar ligga mellan varandra med 4-6 dagar.
Hantering av kaniner
Det är väldigt viktigt hur man håller en kanin. det fins många olika sätt att hålla en kanin på, det beror på hur stor den är och lugn. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.
Då kan det vanligen bli bestående skador som ofta leder till avlivning av kaninen. Bästa sättet att förhindra en sådan skada är att aldrig lyft upp en kanin via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i det lösa skinnet över skuldrorna eller det sätt jag rekommenderar att föra in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Du får prova dig fram nere på golvnivå i början, tills du har lärt dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur din famn tar den inte skada i fallet. Det sista sättet är det absolut bästa och snällaste mot själva kaninen.
Det kan också vara bra att man övar på att lägga sin kanin på rygg då man försöker klippa klorna och undersöka undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet, lägg kaninen på rygg i ditt knä med dess huvud mot kanten av ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med dina lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage.
Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.
Miljö
Kaniner kan vara både inne och ute, det finns sina fördelar och nackdelar med det. Fördelen med att kaninen är ute är att den hela tiden får frisk luft och UV-strålning från solen. Den får ett mer naturligt sätt att leva på. Men den ända nackdelen med att ha den ute är att man inte är lika ofta med kaninen. Men om en kanin är inne finns man oftast runt om den större dela av dagen, vilket som är det positiva. Men om den är inne blir det inte lika naturligt som en kanin i vildmarken har.
Det finns lagstadgade minimimått för kaninburar. Har man en kanin som väger max 3 kg måste buren vara minst 100 x 50 cm. En mellanstor kanin (3-5 kg) måste ha en bur som är 100 x 70 cm och de allra största kaninerna över 5 kg kräver en storlek på 100 x 90 cm. Tänk på att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli! Alla djur mår bra både fysiskt och psykiskt av att röra på sig. Så desto större bur, desto bättre mår djuret.
När vi människor skyddar våra fötter när vi går ut tar vi på oss våra skor. Men en kanin har i stället ett tjockt lager päls på sina tassar som skyddar mot skador och dämpar deras tryck mot sulan. Just därför är det viktigt att ha ett bra underlag. Om man har ett dåligt underlag eller galler i botten kan det skava bort den skyddande pälsen. Och risken för hudskador och besvärliga infektioner på fotsulorna (pododermatit) är då stor. Därför bör man fylla vissa delar med halm eller hö. Ett bra och enkelt underlag är att ha tidningar i botten som suger upp och fylla på med ett riktigt tjock lager halm. Om man inte har en toalåda kan man komplettera med papperspellets eller någon annan typ av uppsugande strö i toahörnan. Halmen ger ett mjukt och luftigt underlag som kaniner tycker om att gräva i och leka med. Tänk på att eventuellt strömaterial ska vara organiskt och inte damma.
Det är viktigt att man sköter hygienen och städar kaninens bur då och då. Om man slarvar med hygienen kan kaninen bli sjuk av de starka och frätande ammoniakångorna från urinen. Har man vattenskål måste den placeras så att kaninen inte förorenar vattnet. Vattnet ska bytas minst en gång dagligen. En del kaninägare föredrar vattenflaska men det är viktigt att tänka på att byta vattnet dagligen även i denna samt att diska pipen noga.
Kaniner är tåliga för kyla så länge de har en dragfri plats med rikligt med halm att gräva ned sig i. Tänk på att det inte är av godo att ”göda” sin kanin för att den ska ha ett fettlager som värmer under vintern. Detta kan vara direkt skadligt för kaninen!
På sommaren ska man vara mycket noga med att kaninen har tillgång till den svalaste och luftigaste platsen i trädgården och naturligtvis alltid har tillgång till skugga. De kan få värmeslag på sommarn om dem inte har skydd för solen och det kan leda till döden.
Klor och tänder
En kanin kan behövas klippa klorna på ibland. Om klorna blir för långa kan kaninen fastna i saker och där med skada sig. När man klipper en kanins klor är det bra att försöka undvika pulpan. På vita klor kan man se pulpan men på svarta kan det vara svårt. Om man skulle råka klippa på pulpan börjar det blöda och då måste man få blodet att stoppa och hålla det rent tills det läker.
En kanins tänder växer hela tiden men tänder fungerar så att dem nöter ner varandra så de håller sig hela tiden på en rimlig längd. Men för att hjälpa kaninen kunna nöta tänderna kan det vara bra att ge dem en fräsch pinne eller en gnagleksak att gnaga på. Vissa kaniner kan få bettfel, men för ett en kanin ska få det måste antingen mamman eller pappan ha det. När en kanin har bettfel kan de växa åt alla möjliga håll, då kan man behöva klippa kaninens tänder. Det låter hemskt men det är som att klippa ens naglar. Men det är viktigt att man inte klipper tänderna för korta. Just därför ska man ta med kaninen till en veterinär så att veterinären kan visa dig hur du ska göra, så att inget går fel.
Moderlösa ungar
Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla, och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.
Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan.
Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.
Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.
Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.
kort fackta om vad en peking är
(Eftersom att ingen av mina kaniner är på något sätt likt denna beskrivning här nedan om lejonhuvade och teddy vädurar så finns det ingen riska att någon av mina kaninungar blir pekingar.)
"Pekingpäls".
Här förklaras ordet "peking" och vad det egentligen är för något.
Man skulle kunna säga att ordet "peking" är ett påhitt. Det är inte godkänt eftersom det inte är en "egen pälstyp" och är heller inte något man vill ha in i teddyaveln.
"Peking" är precis samma sak som ett överpälsat lejon (dvs. en lejonhuvad kanin med "för mycket päls") och det är inte sällan man blandar ihop en teddypälsad kanin med en s.k "pekingpälsad" ung kanin, eftersom de ofta ser ut som en fullpälsad teddy fram till de blir runt 1.5-2 år gamla då de ofta fäller av. De brukar se ut som teddy fram ifrån men uppifrån och från sidan ser man att ryggpälsen är kortare, ofta segvuxen och glesare - dvs. inte i samma kvalité som hos en teddypälsad kanin.
Om man ska vara noga bör inte ordet "peking" skrivas i en teddys härstamningsbevis eftersom det kan förvirra vissa mindre pålästa människor. Många tror att en "peking" är mer lik en teddy (alt. dåligt pälsad teddy) än en lejonhuvad, men detta är fel eftersom att en "peking" är rent genetiskt en lejonhuvad kanin - med för mycket "kjol och man".
Teddy + teddy kan aldrig ge en "pekingpälsad" kanin. Vilket som gör att minna teddy vädurs kaninungar kan aldrig bli en peking.
Teddy + lejon ger mycket sällan teddypälsade kaniner, dessa kombinationer ger ofta den s.k "pekingpälsen".
Lejon + lejon ger mycket sällan en teddypälsad kanin, i så fall är det "teddylejon" och dyker främst upp bland lejonhuvad kanin (inte lejonhuvad dvärgvädur).
För att vara på den säkra sidan bör man vänta ca 1 år innan man avlar på en kanin där det finns risk för fällning (där man ex. inte säkert vet om båda föräldrarna är teddypälsade).
Hantering av kaniner
Det är väldigt viktigt hur man håller en kanin. det fins många olika sätt att hålla en kanin på, det beror på hur stor den är och lugn. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.
Då kan det vanligen bli bestående skador som ofta leder till avlivning av kaninen. Bästa sättet att förhindra en sådan skada är att aldrig lyft upp en kanin via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i det lösa skinnet över skuldrorna eller det sätt jag rekommenderar att föra in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Du får prova dig fram nere på golvnivå i början, tills du har lärt dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur din famn tar den inte skada i fallet. Det sista sättet är det absolut bästa och snällaste mot själva kaninen.
Det kan också vara bra att man övar på att lägga sin kanin på rygg då man försöker klippa klorna och undersöka undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet, lägg kaninen på rygg i ditt knä med dess huvud mot kanten av ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med dina lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage.
Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.
Miljö
Kaniner kan vara både inne och ute, det finns sina fördelar och nackdelar med det. Fördelen med att kaninen är ute är att den hela tiden får frisk luft och UV-strålning från solen. Den får ett mer naturligt sätt att leva på. Men den ända nackdelen med att ha den ute är att man inte är lika ofta med kaninen. Men om en kanin är inne finns man oftast runt om den större dela av dagen, vilket som är det positiva. Men om den är inne blir det inte lika naturligt som en kanin i vildmarken har.
Det finns lagstadgade minimimått för kaninburar. Har man en kanin som väger max 3 kg måste buren vara minst 100 x 50 cm. En mellanstor kanin (3-5 kg) måste ha en bur som är 100 x 70 cm och de allra största kaninerna över 5 kg kräver en storlek på 100 x 90 cm. Tänk på att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli! Alla djur mår bra både fysiskt och psykiskt av att röra på sig. Så desto större bur, desto bättre mår djuret.
När vi människor skyddar våra fötter när vi går ut tar vi på oss våra skor. Men en kanin har i stället ett tjockt lager päls på sina tassar som skyddar mot skador och dämpar deras tryck mot sulan. Just därför är det viktigt att ha ett bra underlag. Om man har ett dåligt underlag eller galler i botten kan det skava bort den skyddande pälsen. Och risken för hudskador och besvärliga infektioner på fotsulorna (pododermatit) är då stor. Därför bör man fylla vissa delar med halm eller hö. Ett bra och enkelt underlag är att ha tidningar i botten som suger upp och fylla på med ett riktigt tjock lager halm. Om man inte har en toalåda kan man komplettera med papperspellets eller någon annan typ av uppsugande strö i toahörnan. Halmen ger ett mjukt och luftigt underlag som kaniner tycker om att gräva i och leka med. Tänk på att eventuellt strömaterial ska vara organiskt och inte damma.
Det är viktigt att man sköter hygienen och städar kaninens bur då och då. Om man slarvar med hygienen kan kaninen bli sjuk av de starka och frätande ammoniakångorna från urinen. Har man vattenskål måste den placeras så att kaninen inte förorenar vattnet. Vattnet ska bytas minst en gång dagligen. En del kaninägare föredrar vattenflaska men det är viktigt att tänka på att byta vattnet dagligen även i denna samt att diska pipen noga.
Kaniner är tåliga för kyla så länge de har en dragfri plats med rikligt med halm att gräva ned sig i. Tänk på att det inte är av godo att ”göda” sin kanin för att den ska ha ett fettlager som värmer under vintern. Detta kan vara direkt skadligt för kaninen!
På sommaren ska man vara mycket noga med att kaninen har tillgång till den svalaste och luftigaste platsen i trädgården och naturligtvis alltid har tillgång till skugga. De kan få värmeslag på sommarn om dem inte har skydd för solen och det kan leda till döden.
Klor och tänder
En kanin kan behövas klippa klorna på ibland. Om klorna blir för långa kan kaninen fastna i saker och där med skada sig. När man klipper en kanins klor är det bra att försöka undvika pulpan. På vita klor kan man se pulpan men på svarta kan det vara svårt. Om man skulle råka klippa på pulpan börjar det blöda och då måste man få blodet att stoppa och hålla det rent tills det läker.
En kanins tänder växer hela tiden men tänder fungerar så att dem nöter ner varandra så de håller sig hela tiden på en rimlig längd. Men för att hjälpa kaninen kunna nöta tänderna kan det vara bra att ge dem en fräsch pinne eller en gnagleksak att gnaga på. Vissa kaniner kan få bettfel, men för ett en kanin ska få det måste antingen mamman eller pappan ha det. När en kanin har bettfel kan de växa åt alla möjliga håll, då kan man behöva klippa kaninens tänder. Det låter hemskt men det är som att klippa ens naglar. Men det är viktigt att man inte klipper tänderna för korta. Just därför ska man ta med kaninen till en veterinär så att veterinären kan visa dig hur du ska göra, så att inget går fel.
Moderlösa ungar
Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla, och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.
Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan.
Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.
Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.
Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.
kort fackta om vad en peking är
(Eftersom att ingen av mina kaniner är på något sätt likt denna beskrivning här nedan om lejonhuvade och teddy vädurar så finns det ingen riska att någon av mina kaninungar blir pekingar.)
"Pekingpäls".
Här förklaras ordet "peking" och vad det egentligen är för något.
Man skulle kunna säga att ordet "peking" är ett påhitt. Det är inte godkänt eftersom det inte är en "egen pälstyp" och är heller inte något man vill ha in i teddyaveln.
"Peking" är precis samma sak som ett överpälsat lejon (dvs. en lejonhuvad kanin med "för mycket päls") och det är inte sällan man blandar ihop en teddypälsad kanin med en s.k "pekingpälsad" ung kanin, eftersom de ofta ser ut som en fullpälsad teddy fram till de blir runt 1.5-2 år gamla då de ofta fäller av. De brukar se ut som teddy fram ifrån men uppifrån och från sidan ser man att ryggpälsen är kortare, ofta segvuxen och glesare - dvs. inte i samma kvalité som hos en teddypälsad kanin.
Om man ska vara noga bör inte ordet "peking" skrivas i en teddys härstamningsbevis eftersom det kan förvirra vissa mindre pålästa människor. Många tror att en "peking" är mer lik en teddy (alt. dåligt pälsad teddy) än en lejonhuvad, men detta är fel eftersom att en "peking" är rent genetiskt en lejonhuvad kanin - med för mycket "kjol och man".
Teddy + teddy kan aldrig ge en "pekingpälsad" kanin. Vilket som gör att minna teddy vädurs kaninungar kan aldrig bli en peking.
Teddy + lejon ger mycket sällan teddypälsade kaniner, dessa kombinationer ger ofta den s.k "pekingpälsen".
Lejon + lejon ger mycket sällan en teddypälsad kanin, i så fall är det "teddylejon" och dyker främst upp bland lejonhuvad kanin (inte lejonhuvad dvärgvädur).
För att vara på den säkra sidan bör man vänta ca 1 år innan man avlar på en kanin där det finns risk för fällning (där man ex. inte säkert vet om båda föräldrarna är teddypälsade).
Här ovan ser ni en som en del tror är en "teddyvädur", dock är den avfälld p.g.a. att en eller båda föräldrar har lejon inblandat i sig. = lejonhuvad blandras (med teddyvädur) men det man kan se det tydligt p.g.r av de uppåtstående öronen, för att dem är för lätta.
I vissa färger kan kaninen även ha en annan ton på ryggen eftersom att den har både en annan kvalité och känsla samt att den är betydligt glesare (mindre underull) och kortare.
En lejonhuvad kanin med mycket päls kan ändå se ut som en äkta teddy framifrån.
Den här kaninen har en teddyförälder samt en förälder som har fällt av, dvs. en lejonhuvad med mycket päls. Pälskvalitén skiljer sig från en "äkta teddy" men är fortfarande lika lång, dock kortare på tassar (de brukar vanligtvis vara teddypäls där också). Vanligtvis brukar en s.k "peking" ha sämre pälskvalité som är svårare att sköta, mer tovbildning och mer underull.
Det finns dock undantag. Den bruna kaninen har en teddyförälder och en lejonförälder, men vid över 2 års ålder har hon fortfarande behållt sin teddypäls med samma kvalité även på ryggen. Vilket som gör att dem fortfarande har en lika lättskött päls som en äkta teddy, och alltså ingen peking.
För att kunna jämföra lite enkelt med bilder: Här är en teddy med 100% teddypälsade föräldrar, han har en helt annan pälskvalité. Det syns inte någon skillnad mellan denna och den bruna ovan, men det syns skillnaderna på denna och de två lejonpälsade längst upp.
HÄNVISANDE KÄLLOR:
teddykaniner i fokus: http://teddykaniner.ifokus.se/articles/4el4d4ebea0b7e001060-pekingpals
Agria djurförsäkring: http://www.agria.se/smadjur/artikel/skotsel-av-kaniner
veterinären: http://www.veterinaren.nu/kanin/bra-att-veta/skotsel/skotselrad-kanin
HÄNVISANDE KÄLLOR:
teddykaniner i fokus: http://teddykaniner.ifokus.se/articles/4el4d4ebea0b7e001060-pekingpals
Agria djurförsäkring: http://www.agria.se/smadjur/artikel/skotsel-av-kaniner
veterinären: http://www.veterinaren.nu/kanin/bra-att-veta/skotsel/skotselrad-kanin